Har äntligen blivit klar med min totally makeover av mitt lilla badrum, tyvärr tog jag aldrig några före och efterbilder :(.. men jag kan ju berätta att det blev ungefär 300 gånger bättre nu!
Jag målade om den fula gamla byrån med vit färg, sen satte jag fast tapeter (som är samma tapeter som väggarna har där inne) på byrålådorna, fräschade till den gamla prinsessspegeln med ny vit färg och målade även om en gammal skolbänk som stod där inne och även det lilla tidningsbordet, och satte dit lite matchande tapetbitar även där!
Känner mig oerhört flitig!

Dagens outfit!

Hittade EN bild som jag hade tagit på skolbänken iaf.




OCH här är resultatet! Kanske en aning trevligare..?



Byrån.



OCH spegeln!



Nu har jag varit duktig för år framåt känner jag, men innan jag pensionerar mig ska jag ta och städa mitt rum! Hade ju faktiskt varit skönt om man kunde gå in där igen utan att behöva hacka, nät och spade...
Men EFTER DET är det dags för en riktig 100årig törnrosasömn tror jag :)  

Ska gå och lägga mig, känner mig sjuk som aldrig förr (eller nä där överdrev jag).
Även om jag inte är speciellt kry så känner jag ändå att jag är oerhört lycklig! Detta kan jag tänka mig beror på att jag har världens finaste pojkvän, han överaskar mig med något nytt varje gång vi ses och jag blir verkligen kärare för varje gång jag träffar honom :)

Fast är inte kärlek ganska skumt egentligen?
Jag menar vad är det för något?
En känsla? En tro? Ett mirakel?
Sjukt att man kan känna så himla starkt för en annan människa, även om vi har så himla starka instinkter om att det viktigaste är att föröka sig. Ändå skaffar vi männsiskor p-piller, väljer att det räcker med en enda i sitt liv, att barn inte behövs och att det inte längre är något konstigt alls.
Undrar om förälsken bara är inprogramerad av hjärnan? Att den bara väljer en person av slumpen och sen gör så att det börjar pirra i ben och på andra ställen, att hjärtat slår fortare och får personen att känna sig lätt som vinden.. bara som ett knep för att vi ska kunna föröka oss?
Egentligen borde ju allt detta vara lätt som en plätt för hjärnan.
När jag ser på det på det här viset, att kärleken är en stor bluff, så föredrar jag nog kärleken hellre som en tro.
En tro som innebär att så länge jag tror på kärleken så finns den.
Men jag hoppas allra mest och tror att det är ett mirakel, och tror jag tillräckligt mycket på att det är ett mirakel.. ja då är det väl så, hoppas jag.
♥